Charmör och lektör
Var på biblioteket igår och lånade hem lite lektyr. Ja, det längst nere på Nygatan.
Nyyygatan....mmm, det ligger fint i munnen. Precis som pariservåfflan. Spröd och sprallig...jodå. En pariservåffla i var ficka, sen klarar man sig i vått och torrt.
Puff puff
Idag har det kommit som...ja, vad kan man säga...små puffar - från diverse opassande kroppsöppningar. Kan det ha något att göra med raggmunken på Drotttningbaren månntro? För jag åt lunch där för en timme sen och det var efter det som puffandet började. Hmmm...det tål att funderas på.
Visst är det bättre men int´ är det bra
Jag är en glad skit, det får jag ofta höra. Som igår när jag satt i Stora Lars-parken. Då kom det fram en elegant dam som sa:
- Du är så positiv!
Glad i hågen gick jag hem och slog mig ner framför tv:n. Där såg jag ett program om en som hette Magic Jonsson. Och tydligen gick han och dog - på grund av att han var positiv. Huga!
Så från och med nu är det jag som är negativ...
Glansiga sidor
Jag minns när jag skulle köpa magasin till Jocke Luring i min ungdom. Ibland var det Se!, ibland var det nån som hette Piff och ibland var det Stopp.
Jag gick in på tobaksaffären på Djurgårdsgatan och sa att jag skulle ha en tidning.
Affärsbiträdet frågade vilken och vände sig mot mig. Och då sa jag högt och tydligt:
- Stopp!
Ja...nä...så det blev inget magasin den dagen.
Aj aj...
Här sitter jag, men borde nog stå. För det molar och värker i ändalykten. Dr Swanström sa att jag skulle skaffa en sån där sittring så inte problemen förvärras. Vi får se. För visst vill jag slippa min bakdelsproblematik men jag kan väl inte spatsera runt med en vadderad sittring i vänsterhanden? För där håller jag ju kammen, monokeln och ballongen. En röd, som jag smäller av utanför Optiker Almå. Pang!
Vridmoment
Så vänder vi på bladet och vad hittar vi väl där? Jo, det ska jag tala om. Vi hittar högsommar och lågskor. Lättklätt och tungomål. Skorpor och mjölk.
Och där...ja, där...där sitter något på tvären. Och rrrrrrritschhhhh var den borta! Vilken lättnad...
I blickfånget
Titta, där står han och spanar på folk. Vad är man för en märklig individ om man ägnar hela dagarna åt att glo på människor? Har han inget liv?
Men han vet inte att jag har koll på honom. Jodå, jag ser hans minsta rörelse. Jag sitter här i timmar om det så behövs och låter min blick nagelfara honom in i minsta detalj. Jag tittar och spejar, spanar och glor, ibland hela dagen. Han ska inte tro att han kommer undan med sitt sjuka beteende.
I spenaten
Det bästa med att sitta här i grönskan är att man kan spana och speja på diverse suspekta individer. Jag ser ungdomar på glid, tanter med rollator och herrar i frack. Precis som han sjöng den där Delgada. Det var en sångare det! Han var inte som andra han.
Vi skola alla den vägen vandra
Jaha, då börjar det dra ihop sig till skolavslutningstider. Själv gick jag lite längre i skolan än mina kamrater. Och så var jag sjuk ett år också, men det vill jag inte prata om.
Men våren den ljuva! Den talar jag länge och väl om! Våren...den är som sommaren fast lite kallare. Ja...och sen var det inte så mycket mer...utan det var det det. Japp, nu har vi pratat om våren.
Fånt ja e körv
Igår gick jag ut till Bauhaus för att se om de hade några kuddöverdrag men det hade de inte. Inte heller piprensare eller skohorn. Men korv hade dom! Röd och smarrig, precis som i Danskmark. Jag åt en, sen åt jag en till och sen en till. Sen blev det ännu en, och sen en till och efter det ytterligare en.
Sen gick jag bakom knuten för jag mådde inget vidare. Ungefär som efter raggmunken på L´Orient. Ja, jädrar...LÓrient...det var tider det!
En tripp
Ett och två - här trippar jag på tå
Tre och fyra - byxorna är dyra
Fem och sex - jag har inga komplex
Sju och åtta - så jag trippar med måtta
Munken den unkna
Towa Carson var det länge sen man såg. Eller hörde för den delen. Det var hon och Siwan och Lill-Babs...uj uj uj. Och sen Berit. Ja, fast hon sjöng inte utan bodde i grannhuset och hade en katt. En dag fick katten ont i magen för den hade ätit nåt lurt. Ungefär som när jag går till L´Orient och äter raggmunk...
Bokmalen Knut
Aaah...det är skönt att slå sig ner i en fåtölj med en god bok. Själv läser jag nästan dagligen. Det är Fantomen, Agent X9 och Seriemaggazinet. Jajjamän, man är väl bevandrad inom litteraturen. Men Knasen...nej du, den rör jag icke!
Herr Står man
Varför sitta när man kan stå?
Varför stå stilla när man kan gå?
För det växer ingen mossa på en rullande sten
Men går man kan det hända att det skaver i ens gren
För skavsår är inget trevligt att ha
Så jag sätter mig ner och mår bra - tralala
Charmör med rondör
Fick höra häromdagen att jag hade rabarbersvaj. Jag antar att det betyder att jag har en mjuk och följsam gång när jag svassar fram genom stadens trevliga kvarter, de så kallade glädjekvarteren.
Alltid ett charmigt leende i mungipan, alltid en blick med sug i. Vissa hävdar att jag har skjuts i min personlighet. Nåväl, det är inte jag man att bedöma, men det kan jag nog säga att det stämmer utan att skryta. Idag mår jag prima! Jag är en riktig primör.
Ingen torgskräck här inte
Fabror Melins torg, vad är det för trams? Fabror Melker heter han ju. Jag tror förresten Pälle Strångert heter Melker i andranamn. Per Åke George Pälle Melker Hasse Nasse Stig Åke Gösta Bernhard Strångert Johansson af Trolle-Ljungby. Eller nåt sånt.
Glana i skyltfönstrena
Jag brukar strosa runt om kvällarna. Glutta i fönstren och prutta i...nä, vad säger jag? Och förresten är det inte mitt fel utan raggmunkens på L´Orient.
Puff
Det var så konstigt...när jag stod och väntade på bussen var det som att det kom en liten...ja, vad ska jag kalla det?...jo, som en liten puff!
Jag tänkte inte mer på det utan njöt vidare av tillvaron.
Men sen...herrejistanes...denna odör som omringade mig. Outhärdligt!
Måste varit något avloppsrör som sprungit läck. Så imorgon är det jag som skriver brev till kommunen och klagar.
Miss med misse
Hjälp - katten stirrar på mig!
Men här finnns ju ingen katt. Nää...men om det fanns!
Ha ha ha...
En natt
Mörkrädd har jag aldrig varit, däremot lite småskrajsen för mörkret. Men jag ger mig ut på stan, kväll efter kväll för att se vad den har att erbjuda. Brukar inte vara så mycket i ärlighetens namn. Så jag tror jag går hemåt. Hem till monstret under sängen - som jag INTE är rädd för, vill jag påpeka...
