Pigg och len
Aaah...här sitter jag i solen och njuter av en Piggelin.
Eller det gör jag ju inte alls. Men om jag gjorde, då skulle det vara trevligt. Lika trevligt som när Jocke Luring, jag och Pälle Strångert smög på tanterna i kallbadhuset i vår ungdom. Då ryste man till, kan jag lova. Sen kom jag på att det berodde på att Jocke stoppade en Piggelin innanför kragen på mig.
Funderingar
Hur vet man vad som är bak och vad som är fram på ett papper? Det ser ju likadant ut på bägge sidor. För att inte tala om vad som är upp och vad som är ner. Besynnerligt det där.
Varför har inte alla papper bara en framsida? Det är ju baksidan som ställer till det. Nä, ta bort baksidan! Tänk att man alltid måste komma på alla bra idéer själv...
Kvinnor är mitt liv
Hörde nåt om att det var Kvinnodagen häromdan. Tjofräs, pyttsan!
För mig är det kvinnodag alla dagar.
Jag går runt på stadens gator och tittar på kvinnor hela dagarna. Jag njuter av deras runda former och härliga behag. Höfterna, bysten och anletsdragen. Det får det att pirra och kittla både här och där.
Jag uppskattar kvinnor, jag längtar efter kvinnor. Jag vill ta klämma på dem och lukta på dem. Både här men inte där. Det finns nog ingen som tycker om kvinnor så mycket som jag. Jag är med andra ord en riktig kvinnokarl!
Alla kvinnors dag
Grattis alla kvinnor! Jag ställer mig i givakt för er. Både stora och lilla jag, så att säga.
Och river av en rejäl salut. Rrrrrrrrrritsch!!!
Så långt allt väl, men sen kommer den där odören igen. Den som tycks förfölja mig. Inte minst när jag saluterar. Och påfallande ofta straxt efter att jag ätit raggmunk på Drottningbaren.
Choklad för hjärtat
För ett tag sen var det Alla hjärtans dag. Men inte fick jag någon ros och chokladask inte.
Det har jag inte fått sedan Biggan och jag gick skiljda vägar.
Men nästa år, då vill jag ha choklad och jag har en plan för hur det ska gå till.
Jag går till Tomten och köper en rulle Center. Sen slår jag in den i ett paket och skriver "Får ej öppnas förrän Alla hjärtans dag. Hälsningar En hemlig beundrarinna".
Sen får den ligga på byrån ett år och när året har gått har jag glömt vem som köpte den och jag blir jätteöverraskad. Bra va!
Att komma till skott
Snart är det skottdagen, då är det kvinnfolkets tur att fria. Och kvicktänkt som jag är har jag därför slagit mig ner på en plats där det passerar många dylika. Där sitter jag hela dagen och bjuder ut mig, skulle man kunna säga.
Ett ögonkast här, ett leende där. God afton min sköna, vill fröken slå sig ner? Nja, så säger jag inte så ofta. Man vill ju inte vara för påträngande.
Vasa? Var det skottår förra året? Jaha...då får jag väl sitta här i tre år till då...
Solen är vår - inte bara min
Nytt år, nya mål. Och nya drömmar.
Jag drömmer om solen och jag drömmer om våren. Aaah...tänk att få gå omkring och sol - och våra! Det vore livet det!
Tjappå-klack
Jodå, jag läser Claque varje vecka i Svenska Dagbladet. Ibland även Red Top. Men bäst är nog ändå Thorsten Ehrenmark.
"All glädje utan rotmos är konstlad glädje" brukade han säga. Och det håller jag med om. Med fläskkorv till.
God helgår
En puff för det nya året!
God helg
Och god hjul!
Hemma är var jag lägger min hatt
Ja, nä...jag vet inte jag. Dagens artjitektur är nog inte mycket att ha när allt kommer omkring. Tacka vet jag min barndoms ståtliga hus. Men nu är det mesta rivet, är väl bara Centralpalatset och några andra hus runt Stora torget kvar. Och Kannan såklart, detta mästerverk bland Linköpings byggnader. Det är högt, pampigt och imponerande. Där skulle jag vilja bo.
Eller vad säger jag? Det vill jag ju inte alls. Usch och fy. Anskrämligt är vad det är. Nä, jag vill bo modernt och i en stil som anstår en karl som mig. Så jag blir nog kvar på institutet ett tag till.
Sambo på försök
Idag samtalade jag med en elegant herre. Vi kom in på ämnet släkt och familj och han frågade:
- Leif, är du sambo?
Ha ha ha, tänkte jag. Vilken stolle! Det syns väl lång väg att jag inte är. Så jag svarade:
- Nej du, och inte mestis heller!
Märkligt mörkt
Usch, det blir mörkare allt tidigare. Igår blev det mörkt så tidigt att det inte hade hunnit ljusna än. Och ändå pratas det om vinterljus och sånt. Men jag har kommit på ett knep.
När det är som mörkast, då går jag och ställer mig utanför Ljusglimtens skyltfönster, för där är det ljust minsann. Sen när jag stått där några timmar och börjar frysa, då går jag hem. Fast då blir det ju mörkt igen, så då måste jag gå tillbaka till Ljusglimten igen. Sen står jag där tills jag börjar och frysa. Då går jag hem...fast då blir det ju mörkt igen. Så då går jag tillbaka till Ljusglimten.
Pust och stånk
Ibland, när man som jag är ute och spankulerar på stan, måste man slå sig ner på en bänk och hämta andan. Då brukar jag passa på att fundera kring livets stora frågor.
Som varför bilhandskar är de enda handskar man knäpper. Det är märkligt tycker jag. Och varför är de alltid gjorda i läder? Och nästan alltid bruna. Hjälp, det blir nästan för mycket att tänka på...
Piff och puff
Ouff...det kom visst en munpuff! Och den luktar visst raggmunk, efter lunchen på Drottningbaren.
Två saker att glädjas åt, således. 1. Raggmunkssmaken. 2. Att den inte kom ut i andra änden.
Go´ som Ludgo
- Hallå där Ludgo-Pelle, ropade en yngling till mig idag.
- Förlåt?, svarade jag.
- Ja, du har ju samma hållning som Ludgo-Pelle. Bildgågla det, sa ynglingen och cyklade vidare.
Vadå samma hållning? Vad jag har sett inne på urinalen så håller alla karlar likadant, så det är väl knappast något unikt för undertecknad och den där Ludde-Pelle. Vilka stollar det finns...
Fikasugen
En fika sitter aldrig fel. Förutom några timmar senare då den kan sätta sig på tvären i tarmsystemet. Men då trycker jag bara till lite extra och får ut den med ett "ritsch"!
Nåväl, nu är det nog dags för en fika. Det får bli en slät kopp kaffe, som vanligt.
Jaså du, man ska bli haffad
Nej, det vore inte ball. Jag har ju sett en del suspekta individer som stryker omkring på gatorna och vips så kommer polisen och syr in dom. Usch...ska man inte ens kunna gå i lugn och ro på stadens gator längre? Nä, ska jag bli haffad av Fabror Haffa så ska det vara för något jag gjort. Så nu är det jag som går och snattar Läkerol på Djurgårdsgatans livs.
På Bibblan
Jodå, jag trivs på stadens bibliotek. Särskilt det på Storgatan. Där slår jag mig ner efter Drottningbarens raggmunkslunsj och njuter av böckernas förtrollade värld. Sen stoppar jag på mig en kasche med böcker och går hem. Där har jag tyvärr ingen raggmunk, men det går bra ändå.
I väntan på Jocke
Här sitter jag och väntar på Jocke Luring, han är sen som vanligt. När jag tänker efter har jag nog inte träffat honom på flera år, så denna gång får man nog säga att han är rekordsen. Lika skönt det förresten, för jag har aldrig varit särskilt förtjust i honom...
